Svenska hamnar satsar miljarder

Utan tvekan är det handel med övriga världen som får hamnbolagen att tro på framtiden. I dag går 95 procent av all import och export över en hamn.
Det är värre med de inrikes transporterna.
– Det är samma krav på en båt som går med timmer från Otterbäcken till Göteborg som på en som går till Shanghai. Det säger sig självt att det inte funkar. Förhoppningsvis får vi snart en lösning, säger Mikael Castanius som är branschchef på Sveriges hamnar.
– Inlandssjöfarten kan inte lösa järnvägens kapacitetsproblem. Men det finns en potential i kustsjöfarten.

Bland svenska hamnar intar Göteborg en särställning med runt en fjärdedel av godsvolymen och den enda med trans- oceantrafik.
– Göteborg konkurrerar med Rotterdam och Hamburg. Den nya hamnen i Nynäshamn ritar till viss del om Östersjötrafiken, säger Mikael Castanius.
Sveriges hamnar tycker att regeringen inte visat någon större vilja att öka trafiken till sjöss.
– Förutom Finland är Sverige det enda landet med farledsavgifter som ökar kostnaderna på ett sätt som vägtrafiken inte alls drabbas av. Från 2015 blir det dessutom hårdare svavelregler för Östersjötrafiken, säger Mikael Castanius.

Det är av miljöskäl som EU har bestämt sig för att skärpa kraven på hur mycket svavel fartyg som trafikerar Östersjön och Nordsjön får släppa ut.
Sverige har i dag 52 hamnar som är öppna för kommersiell trafik plus en rad industrihamnar. Enligt Mikael Castanius lär det under de kommande åren bli mer av samarbete mellan hamnarna och även delprivatiseringar, som i till exempel Göteborg där APM, ägt av dans- ka rederijätten Maersk, tagit över stuveriverksamheten med kommunägda hamnbolaget som hyresvärd.

Ett annat samarbete är North Sweden Seaport, där Bottenvikens stuveri och hamnarna i Luleå, Skellefteå, Piteå och Kalix samverkar.

– Vi samverkar i lobbyfrågor och marknadsför oss mot näringslivet. De behöver förstå att det finns en kustremsa som också kan användas. Det finns på många håll en stor okunskap. Transportsektorn och näringslivet är vana att bara transportera på lastbil och tåg, säger Susanne Jangdal som är vd för Bottenvikens stuveri.
De fyra hamnarna domineras i dag av de norrbottniska basindustriernas transporter av trä, papper, stål och malm.

I dagarna får Susanne Jangdal chans att framföra den lokala branschens och basindustrins krav till infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) som gästar Sjöfartsdagen i Luleå.
– En stor del av den svenska exporten är beroende av sjöfarten. Men med farledsavgifter
och andra pålagor blir det kost- samt och påfrestande för industrin. Ovanpå det finns det diskussioner om att de även ska betala isbrytarkostnaderna.
Och i en infrastrukturdebatt som mycket handlar om trängseln på spåren framhåller hon sjöfartens stora fördel:
– Den har inga kapacitetsproblem och är dessutom ett mycket bra miljöval.