Pråmar kan rädda miljön

Bertil Arvidsson vill att de svenska inrikes sjötransporterna ska öka, bland annat genom pråmtrafik.
– I Europa tar den en växande del av godset. I Sverige har pråmarna inte varit lagliga utifrån tekniska- och bemanningskrav. Men nu har regeringen utrett
införande av EU:s regelverk om inre vattenvägar, säger Bertil Arvidsson.
Att transportera via Sveriges inre vattenvägar kan låta som en spott i ... ja, kanske älven. Men ett exempel på vilken betydelse det kan ha är godstrafiken till Wien i Österrike, knappast känd som en sjö- och stapelstad. Hamnen i Wien har en containervolym som motsvarar hälften av Göteborg hamn, Sveriges enda transoceanhamn.

I Europa försöker regeringarna stimulera pråmtrafiken med hjälp av lagar och regelverk.
– När Rotterdams hamn expanderar har de krav på sig att högst 35 procent av godset får transporteras därifrån på lastbil. I Tyskland sker 20 procent av godstransportarbetet på sjöar och kanaler. I den svenska klimatdebatten har vi tittat alldeles för lite på godstransporterna.
De svenska pråmarna kan gå på Vänern och Göta älv och via Södertälje kanal in i Mälaren. Men också längst med kusterna.

De kustnära transporterna och inre vattenvägarna skulle kunna ta 30 procent av de inrikes godstransporterna i Sverige, tror Bertil Arvidsson.
Men det handlar också om att utnyttja sjötrafiken för näraliggande servicefunktioner och persontrafik.
– I till exempel Paris använder en varuhuskedja floden Seine för att transportera 90 procent av varorna som ska in till affärerna i centrum. På vägen tillbaka tar man med sig soporna, säger Bertil Arvidsson.
– På Themsen kör passagerarbåtarna i 25-30 knop. I Göteborg går det i 10 knop. Det är alldeles för sakta.