Förutom de tekniska och ekonomiska frågetecknen kring slutförvaringen ställer tidshorisonten till problem. Inget som människan hittills har skapat har hållit i 100 000 år. De äldsta grottmålningarna uppskattas till 30 000 år. Världens äldsta byggnad, templet Hagar Qim på Malta, beräknas vara 5 600 år. Che- opspyramiden är drygt 4 000 år och Dalby kyrka – Sveriges äldsta byggnad – är 1 000 år.
Dessutom, hur kommunicerar man med människor 100 000 framåt i tiden, alltså bortom nästa istid?
– Det är sådana ofantliga tidsrymder. Vi kan kanske föreställa oss ett par tusen år. Sedan är det ogreppbart, säger Erik Setzman.
– Det gäller att vara ödmjuk. Ingen kan i dag garantera att man om tusentals år förstår att det i tunnlarna och rören finns något farligt.
Vilket språk ska användas? Svenska?
– Om hundra tusen år finns förmodligen inget av dagens språk kvar. Arkeologer, kulturgeografer, teologer och andra arbetar både i Sverige och internationellt med att försöka hitta en lösning.
– Med hjälp av arkiv och skriftliga budskap kan vi ganska enkelt informera nästa generation. De kan i sin tur föra budskapet vidare till dem som kommer efter dem. Men vad händer om kedjan bryts? Hur informerar man mer avlägsna generationer?
Hur?
– Det är den svåra frågan. Vi försöker dra paralleller till hur dagens arkeologer arbetar, hur de tolkar forntida information. Kanske finns lösningen där.

81 procent av Sveriges kommunstyrelseordföranden tycker att de statliga vägarna håller för låg standard, visar På Vägs undersökning.




Bild: Metro Arkitekter






Den svenska och finska slutförvaringen bygger på samma teknik:
Det radioaktiva avfallet
placeras i fem meter långa kopparkapslar med en insats av segjärn som ska förhindra korrosion och ge mekanisk hållfasthet.
Kapslarna placeras, skyddade av bentonitlera, i tunnlar 500 meter ner i urberget.
Efterhand som de fylls, muras tunnlarna igen.
För svensk del beräknas det ta ungefär 50 år
från driftstarten innan slutförvaret är fullt och gången ner i berget förslutits för evigt eller åtminstone för 100 000 år, som är den tid det tar för radioaktiviteten i avfallet att av- klinga till naturliga nivåer.
