På bara några år har Kina byggt rikstäckande motorvägar och snabbtåg, stora hamnar och broar. Och varenda stad med självaktning drillar tunnelbana. FOTO: Shutterstock

Kolla här, nu drar Kina ifrån

På bara några år har de byggt rikstäckande motorvägar och snabbtåg, stora hamnar och broar. Och varenda stad med självaktning drillar tunnelbana.

Syrefattigt i Tibet
Det är inte bara tempot och storleken som imponerar, utan även de rent fysiska utmaningarna; som att bygga dammar och järnväg på Tibets syrefattiga iskalla höjder.

På samma tid som svenskarna försökt borra en tunnel genom Hallandsåsen har Peking gått från två till 14 tunnelbanelinjer.

Men inget har symboliserat Kinas hopp från u-land till rymdålder så mycket som snabbtågen. Det första höghastighetståget sattes i trafik 2007. Efter bara fyra år har landet redan byggt världens största nät för höghastighetståg.

Till år 2020 var planerna att ytterligare fördubbla linjerna och exportera tekniken. Kinesiska tjänstemän pratade om att snart kunna åka snabbtåg från London till Peking på 48 timmar och statstyrda medier lyfte fram tågen som källa till nationell stolthet.

"Tofu-konstruktioner"
Men samtidigt har oron börjat sprida sig att miraklet är byggt på lösan sand, eller snarare tofu.
I Kina kallas nämligen fuskbyggen tofu-konstruktioner, efter den porösa bönosten.

En nybyggd över 20 mil lång motorväg i Gansuprovinsen till exempel, fick tidigare i år stängas för reparationer bara tre månader efter att den öppnats.

Kollisionen mellan två snabbtåg i Wenzhou i somras bevisade det man länge pratat om i järnvägsbranschen: Kina har tagit genvägar och slarvat med säkerheten.

Efter en krock i Shanghais tunnelbana, orsakat av ett signalfel, där 280 personer skadades, kom ett talande inlägg på kinesiska twitter:
"Är det här resultatet av den snabba utvecklingen? I slutändan måste vi överväga om vi vill ha BNP eller ett lyckligt liv".

Växande korruption
Byggnationen har gjort många rika, och korruption har spridit sig. I februari sparkades den ansvariga järnvägsministern Liu Zhijun efter misstankar om att han har tagit motsvarande en miljard kronor i mutor. Snabbtågssatsningen har dessutom resulterat i skulder på astronomiska 2,1 triljoner yuan (ungefär lika mycket i kronor).

Regeringen har nu ryckt i nödbromsen. Planerad utbyggnad har antingen försenats eller lagts på is medan säkerheten utreds. Många andra projekt verkar rätt onödiga: måste exempelvis både städerna Shanghai och Ningbo ha gigantiska djupvattenhamnar när de ligger så nära varandra?

Kinas enpartistat har fördelen att snabbt kunna driva igenom infrastrukturprojekt. Landet slipper Europas problem med arga grannar, miljögrupper och oppositionspartier som förhalar byggen. Nackdelen är att projekten inte diskuteras igenom ordentligt. Megaprojekt blir ett mål i sig för karriärhungriga tjänstemän, medan miljö och människor offras på vägen.

Tvångsförflyttningar
Dammen San Xia på Yangzifloden till exempel, ledde till tvångsförflyttningar av 1,8 miljoner människor och påskyndade utrotningen av spektakulära fiskarter, samtidigt som projektet gav betydligt mindre än vad man trott.       

I Kina lyfts nu röster att dra lärdom av den vårdslösa satsningen på snabbtåg. För det återstår fortfarande mycket infrastruktur att bygga.

OLA WONG,
Peking