
Mårten Johansson.
Rapporten SINTEF A11467 från april 2009, redovisar försök i vinterväglag där flera olika typer av tunga lastbilsekipage, lastade och olastade, körs uppför en lång brant backe med stigningen 7,2 procent.
I rapporten betonas att det är viktigt med tyngd på drivhjulen i vinterväglag. Mjuka vinterdäck ger bättre framkomlighet än hårda drivdäck. Men försöken visade också att en friktion på 0,25 räcker för att reducera problemet med hårda däck och framkomlighet i stigningar.
Med plogning och sandning är det lätt att uppnå en friktion som är högre än 0,25. Minimering av halka på vägavsnitt som är kritiska bör därför få ökad fokus i vinterväghållningen för att säkra fordons framkomlighet.
Resurser att ploga, sanda och salta
Trafikverket och kommunerna är uppdragsgivare för vinterväghållning. De sitter därför på lösningen det vill säga att upphandla rätt resurser och effektivare styrning eller delegering av ansvar och befogenheter för vinterväghållning.
Kanske är avståndet ibland för långt mellan beställaren och den som svarar för praktisk vinterväghållning. Vinterväghållningstjänster upphandlas ofta av stora entreprenörer, mellanhänder, och omfattar vanligtvis stora geografiska områden. Den som utför plogning, sandning och saltning är emellertid ofta ett åkeriföretag som får sina uppdrag av dessa mellanhänder. Dessa åkeriföretags förare är förmodligen de som bäst kan bedöma var de kritiska vägavsnitten finns, där förstärkt vinterväghållning gör bäst nytta, och när förstärkta resurser behöver sättas in.
Framkomlighet i trafiken löser man därför inte enbart med krav på vinterdäck. Man måste kunna förlita sig på att också vägen är farbar och säker. Ploga vägarna, sanda och salta är avgörande för framkomligheten. Vägar är till för att användas och bör hållas i farbart skick för att samhället skall fungera även på vintern.
Teknikchef i Sveriges Åkeriföretag








