Sanningen: Staten satsar allt mindre
Trots de senaste decenniernas allt fagrare tal om infrastruktursatsningar satsar staten i dag mindre pengar på vägar och järnvägar än vad den gjorde i början på 1990-talet. Samtidigt har behoven ökat kraftigt. Och fortsätter att öka.
Inställda och insnöade tåg, försenade och förbannade resenärer och transportberoende företag har gjort infrastruktursatsningar till ett politiskt mantra. Regeringar lanserar miljardpaket och pratar om historiska satsningar. Oppositionspartier svarar med att kräva ännu mer. I verkligheten tycks det ha liten betydelse vem eller vilka som sitter eller har suttit vid makten. Konjunkturinstitutets sammanställning visar att väg och järnvägsinvesteringarna i Sverige under de senaste nio åren legat på 1-1,2 procent av bruttonationalprodukten, BNP.
Politiska löften om miljarder till järnvägs- och vägsatsningar är alltså inte detsamma som att det verkligen satsas pengar. Ofta handlar det om investeringar ”på sikt”. Redan efter några år kan regeringen ha bestämt sig för att lägga pengarna på något annat.
– Jag ser inga förändringar nu. De pengar regeringen säger sig vilja lägga på nya satsningar kommer först 2017. Fram till dess riskerar vi att inte ens komma upp i den historiskt normala nivån för infrastruktursatsningar, säger Sandro Scocco som är ekonom på tankesmedjan Global utmaning.
Tidigare i år konstaterade Konjunkturinstitutet i en rapport att det krävs ytterligare satsningar ”för att infrastruktursatsningarna inte ska falla som andel av BNP till och med 2020”.
Sandro Scocco menar att det nu är ett historiskt rätt läge att satsa mer på infrastrukturen. Lånekostnaderna är låga och det finns ett behov av att öka efterfrågan i ekonomin.
– Det handlar dels om det som på ekonomspråk kallas multiplikatoreffekten. Investeringar leder till fler jobb, det ökar konsumtionen och startar en positiv spiral. Dels handlar det om sambandet mellan tillväxt och transporter. I dag växer transportbehoven snabbare än tillväxten. Om vi inte investerar betyder det framtida tillväxthinder.
Även Guy Ehrling, kanslichef på Näringslivets Transportråd varnar för att satsningarna inte motsvarar behoven.
– Det låter mycket när man säger 100 miljarder mer till infrastrukturen. Men man ska komma ihåg att det är i löpande priser och under en tolvårsperiod. Sverige har halkat efter på både när det gäller investeringar och underhåll av infrastrukturen. I dag ligger vi någonstans i mitten bland de europeiska länderna.
Näringslivets Transportråd och Transportgruppen inom Svenskt näringsliv anser att den ram på ytterligare 38 miljarder kronor som Kapacitetsutredningen menar behövs under 2012-2021 är en absolut miniminivå för att enbart återställa järnvägssystemet till den nivå det designats för.
1991-96 var Guy Ehrling chef för järnvägens lobbyorganisation Rail Forum Sweden, där Curt Nicolin var ordförande.
– Vi gav avtryck i debatten, många fler såg vikten av investeringar i infrastrukturen. Men alla satsningar måste präglas av uthållighet och långsiktighet. Risken är alltid, oavsett vilka som sitter i regering, att man i de ettåriga budgetarna omfördelar till annat. Det skapar enligt Guy en ryckighet.
Näringslivets Transportråd och Transportgruppen menar att staten borde ha ett investeringsgolv för infrastrukturen på samma sätt som budgeten har ett utgiftstak.
De pekar samtidigt på de förluster svensk ekonomi gör när gamla flaskhalsar inte åtgärdas. När dubbelspår på Hamnbanan i Göteborg ständigt skjuts upp påverkar det både import och export från Sverige.
Eller som när SSAB förlorade en halv miljard i utebliven fakturering under två veckor vintern 2010 beroende på en snöfylld rangerbangård i Malmö.
– Containrar har ingen rösträtt. Godstransporterna syns därför inte lika mycket i be- skrivningarna av transportproblemen, säger Guy Ehrling.
Sandro Scocco beskriver regeringens höstoffensiv som en lyckad kommunikationsstrategi, men misslyckad politik.
– När man talar om miljard- satsningar är det en siffermagi, och både medierna och oppositionen tycks falla i farstun. Men både denna och den förra regeringen har misslyckats när det gäller infrastrukturfrågorna.