Artiklar

Peter Larsson: Fler platser kan ge färre ingenjörer

Tekniklandet Sverige behöver fler ingenjörer, men de som börjar en utbildning måste också komma ut. Det skriver Peter Larsson, samhällspolitisk direktör på Sveriges Ingenjörer.

Utbildning och infrastruktur är de två viktiga beståndsdelarna i en positiv regional utveckling. Om ”Hela Sverige ska leva” krävs att pendlingstider minskar så att rörligheten kan öka. Det är av stor betydelse för att framtidens företag ska kunna försörjas med kompetens. En god grundläggande utbildning och därmed välutbildade medborgare är också grunden för god kommunal skattekraft.

I regeringens vårbudget tidigareläggs vissa infrastrukturinvesteringar och ytterligare åtgärder föreslås för högskolan. Åtta regioner pekas ut som särskilt prioriterade och ca 1 400 ingenjörsplatser ska tillkomma på landets högskolor. Bra, men helt otillräckligt.

Vi släpar efter när det gäller utbyggnaden av infrastruktur, både vad gäller Storstockholms kraftiga expansion och hela landets behov av effektiva regionala pendlingsmönster. I denna strävan att skapa en starkare regional ekonomisk utveckling finns också högskolorna. De är viktiga noder i försörjningen av välutbildad arbetskraft. De är också helt centrala i samverkan med det regionala näringslivet och den forskning som bedrivs. Om regionerna kan förstoras genom utbyggnaden av infrastrukturen ökar möjligheterna för varje del av Sverige att av egen kraft klara sin utveckling.

Den högre tekniska utbildningen har varit föremål för många utredningar under senare år. Tekniklandet Sverige behöver fler ingenjörer, men de som stoppas in ska också komma ut. Vi är därför kritiska till att ingenjörsutbildningar används som ”arbetsmarknadspolitik”.

För att motivera en ökning av antalet platser vore det rimligt om ökningen hade haft sällskap av åtgärder för ett ökat intresse bland fler unga att söka sig till utbildningarna. När så inte sker så är effekten tydlig i att söktrycket per plats minskar och de sökande kan komma in med lägre betyg än idag. Utbildningen i sig är och ska vara lika krävande som tidigare. Frågan är hur många fler examinerade ingenjörer näringslivet kan räkna med, om antagningen ökar. Effekten har vid de tidigare tillfällena blivit att en högre andel studerande aldrig avlägger examen utan hoppar av.

Det finns ett behov och en brist, men den är som mest skriande efter ingenjörer med några års arbetslivserfarenhet. Efterfrågan på nyexaminerade motsvarar ungefär genomsnittet för samtliga utbildningar i SCB:s Arbetskraftsbarometer. Att i ett sådant läge presentera en ökning av antalet ingenjörsplatser för att som finansministern uttrycker det ”motverka att den höga arbetslösheten biter sig fast” är minst sagt vanskligt.

En ingenjörsutbildning är synnerligen dåligt lämpad som arbetsmarknadsåtgärd. Det är en stor investering från såväl samhällets som den enskilde sökandes sida och det vore direkt olyckligt att låta antalet nyexaminerade ingenjörer styras av tillfälliga toppar i efterfrågan på yrkeserfarna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *